På gatan där jag bor.
Vad har jag gjort med mitt liv hittils?
Det var tugnt att lyssna, men ändå så lärorikt. Att få ta in hans ord, behandla dem och senare lagra dem i en del av hjärnan där orden gör sig påminda ofta, försäkrar om att de inte glöms bort. Han överlevde förintelsen. Vad har jag överlevt? Vattkoppor. En dålig hårklippning. Att en bästa kompis vandrat ut ur ens liv. Att lämna en underbar klass. Att min gammelfarmor dött. Förutom min gammelfarmor så är det ingen nära mig som gått vidare till ett liv efter detta. Jag har levt på den här jorden i mer än sexton år, och vad har jag åstakommit? Fått ett och annat MVG, skrattat så att magen värker, diskuterat världsproblem, gråtit mig till sömns, skrikit tills lungorna värker, kännt mig misslyckad, chansat och vunnit, gjort saker jag ångrar, haft så många känslor i kroppen att det kännt som om jag skulle gå av, gjort bort mig, dansat tills fötterna värker, sett en bråkdel av världen, förolämpat människor som inte förtjänar det, försökt rädda saker som inte kan räddas, följt dumma impulser, snackat för mycket skit, gått barfota i sanden, ramlat, ställt mig upp igen, sjungit på scen för många människor, ätit god mat... Jag kan hålla på hur länge som helst, men ändå så kommer jag inte på något spektakulärt. Det är inte precis som om jag räddat någon annas liv, kommit på något som förändrat världen eller botat cancer. Efter snart sjutton år. Är det ens meningen att jag ska åstakomma något storslaget? Ja. Jo, det är det. För jag är skapad av en anlending. Det finns en längtan som brinner inom mig, en längtar så stor att jag är på väg att spricka. Ett åtagande som kommer förändra mitt liv, och förhoppnigsvis andras. Men jag är bara sexton år. Men förhoppningsvis har jag ändå gjort en skillnad. Förhoppningsvid har jag gjort en skillnad på de här sexton åren jag levt. Fått någon att skratta när de varit på väg att gråta, visat någon ett ljus i mörkret, funnits där för någon, hjälpt någon upp på fötter igen.
För små saker räknas. Dina ord räknas. Du räknas.
Jag har en dålig dag. Inte ett dåligt liv.
Har du någonsin haft en sådan dag? En dag då allt du gör bara blir fel? En dag som börjar med att du försover dig? En dag som börjar i fullkomlig stress? En dag då du kommer till skolan och vet att du ser ut som skit? En dag då du även känner dig som skit? En dag då huvudvärken är en större bitch än vanligt? En dag då du är konstant hungrig, men ingenting smakar ens lite bra? En dag då lärarnas röster är ännu mer sega än vanligt? En dag då varje lektion är ett större sömnpiller än den förra? En dag då varje steg du tar känns som en utmaning? En dag då du bara vill stänga in dig på ditt rum och sova tills vintern är över? En dag då det är så kallt att dina händer fryser till is för att du glömde vantarna i din morgonstress? En dag då alla bestämmer sig för att vara på gymmet och göra det omöjligt för dig att göra det du ska? En dag då du är så sjukligt sugen på en smootie, men inser mitt i att du har för lite bär? En dag då du upptäcker en ny TV-serie som verkar jättebra men du inser att du har franskaläxa till imorgon? En dag då du bara känner för att skita i allt och låssas att du är Törnrosa?
Idag är en sån dag.
Jag fick i alla fall A på debatten.
Some days you just have to create your own sunshine.
Ja, men ja, det fungerar ju. Om du vill så kan du ju alltid göra så, bara sitta där. Men kom då ihåg att inte skylla på någon annan när du börjar lessna, kom då ihåg att du inte kan ropa efter resten och fråga varför de lämnade dig där. För det var ditt val, det var ditt val hela tiden. Och det är fortfarande ditt val. Vill du ha något? Kämpa för att få det. För livet fungerar inte så att du bara kan sitta där på din rumpa och vänta på att saker och ting bara ska råka hända, vänta på att saker ska lösa sig av sig själft, vänta på att du ska få allt du vill ha utan någon som helst insats från ditt håll. Du måste kämpa för det. Har du en dröm? Dröm den inte bara, gör den till verklighet. Har du kört fast? Vänta inte på att bergningsbilen ska komma, gå ut dit och skotta själv. För på så sätt har du ingen att skylla på, på så sätt kan du vara säker på att du alltid gjort ditt bästa. Och om du ändå gjort ditt bästa, men ändå så fungerar det inte? Kämpa lite mer. Ge aldrig upp. För om du ger upp så betyder det att du inte ville ha det nog mycket.
Bästa vägen ut är igenom, är det inte så alla sjunger? Skti i människor som tynger ner dig, för du vet att du inte kan flyga med en massa tyngder på dina vingar. Så bryt dig fri och flyg du vackra fågel. Flyg högt och dit du vill. Det kommer vara värt det, jag lovar.
lite tankar såhär före middagen.